Y/X – att röra sig från kvantitet till kvalitet
(Detta är ett inlägg under rubriken Orientering. Vilket handlar om att se världen, livet, oss själva - och politiken - tydligare. Var är vi? Hur ser landskapet ut? Vart är vi på väg, egentligen...?)
Jag är ingen skolast och vän av lärda citat och fotnoter men vill ändå börja med två inlägg från Aristoteles och Bernard Shaw. (Lugn, det gör inte ont.)
Aristoteles talar om sex sorters styre enligt två koordinater. X-axeln handlar om huruvida de vid makten tänker på folkets bästa (social harmoni) eller bara sitt eget bästa (korrupt styre). Y-axeln handlar om hur många som styr: en (monarki), flera (aristokrati) eller många (demokrati). Enligt detta synsätt kan en envåldshärskare regera harmoniskt medan styre av många kan vara korrupt.
Detta är fler nyanser än vi använder till vardags. Nu över till Bernard Shaw som fångar problematiken i färre, vassare ord.
”Democracy substitutes election by the incompetent many for appointment by the corrupt few.”
Shaw talar bara om sakens baksida, men på ett tydligt sätt. I demokrati har vi val av de många (synd bara att de är föga kompetenta). Är denna modell bättre, lika dålig eller möjligen sämre än att landet styrs av de få men korrupta?
Vår tid har dille på demokrati. Dille är rätt term i sammanhanget. ”Demokrati” har blivit ett modeord som i politikens sfär fungerar ungefär som inne, ball, hipp, ”the shit”. Endast en handfull länder (Vatikanen, Saudiarabien och några till) kallar sig INTE demokratier.
Nästan hela jorden är alltså demokratisk! Kan det verkligen stämma? Möjligen. Men om vi vänder blicken från Y-axeln (som alltså handlar om kvantitet: en, flera, många) och tittar på X-axeln blir bilden mindre munter.
Att så gott som hela jorden är (=ser sig som) demokratisk leder tydligen inte till planetär harmoni, fred eller medmänsklighet. Att det är många kockar som bestämmer om soppan är ingen garanti för positiv utveckling. Nej, sådana kvalitéer beror minst lika mycket, ja, ännu mer på vår relation till X-axeln.
Handlar ett lands ledare i folkets, sitt eget eller vissa lobbygruppers intressen? Detta är naturligtvis en svårare fråga än frågor om röstdeltagande, skatter och BNP. Svaret går inte att ta fram med räknesticka och miniräknare; X-axeln är inte mätbar och ändå (just därför) är den viktigare.
För tio år sedan dillades det en hel om ett annat poppigt begrepp: ”immateriella värden”. Abrakadabra på dig! Inte heller detta är lätt att mäta, eller ens att riktigt förstå. Nå, X-axeln, alltså harmoni, är ett immateriellt värde. Låt oss studera det och walk the talk.
Ett annat inneord var ”kvalitetstänkande”. Sesam, öppna dig! Jag som pianist eller vi som musiker sysslar hela tiden med frågor om kvalitet: anslag, rytm, tolkning, klarhet och inlevelse. Just därför talar vi aldrig om kvalitet; vi bara skapar och praktiserar det. (En musiker som sa att han körde med kvalitetstänkande skulle ärligt talat skrämma slag på mig.)
Nå, kvalitet har alltid varit svårare att mäta än kvantitet. Däremot har människan inte alltid varit så begeistrad i kvantitet, så mättokig, som i dag. Statistik smäller högt, och högst! Allt ska räknas på och vissa försöker till och med inbilla oss (ISO 9000) att kvalitet kan mätas precis som kvantitet. (En våt och lat dröm.)
Filosofiskt Initiativ vill sätta X framför Y. Det är större skillnad, vill vi hävda, mellan harmoniskt och korrupt styre än styre av en eller många. Och harmoni, detta knepiga begrepp som kanske musiker bäst förstår, vill vi främst omskriva till ”allmänintresse”. (Detta ord är inte lätt heller. Den kommer att behandlas ingående i en kommande text.)
En vinkel till innan jag slutar. Tankar om kvantitet kontra kvalitet är föga originella; vi hittar dem överallt. Boken ”BUSHIDO – The Soul of Japan” berättar om samurajens utbildning. Han förväntades behärska fäktning, bågskytte, ridning, jiujutsu, krigstaktik, kalligrafi (sic), etik, litteratur och historia. (Varför kalligrafi? För att skrift hör ihop med karaktär, X-axel.)
Ett ämne som man väntar sig att hitta i militär utbildning – samurajen motsvarade alltså västerlandets riddare, med höviska ideal och krigiska talanger – men som lyser med sin frånvaro är matematiken. Det var tvärtom ett + att inte räkna bra.
”The soldier’s virtue, rather makes choice of loss,
Than gain which darkens him.” (Shakespeare)
Bättre med förlust än vinst som förmörkar oss. (Där har vi kvalitet och kvantitet igen.)
Samurajens gamla hederskodex definierade ”dekadens” så här: civilisterna älskar pengar och soldaterna fruktar döden. (Det hörs att man inte talar utifrån men däremot om vår tid.) Att man såg ner på pengar, inte minst att räkna pengar, var självklart. Barn uppfostrades till att förakta ekonomi; det var smaklöst att tala om inkonst, jag menar inkomst, däremot god ton att inte veta värdet av olika mynt.
”Every thinking bushi [samuraj] knew well enough that money formed the sinews [senor] of war; but he did not think of raising the appreciation of money to a virtue.”
Men har vi inte kommit från ämnet en smula? Vi talade ju om styrelsesätt, harmoniska och korrumperade, och inte om ekonomi? De två hör ihop. Låt mig avsluta med ett sista citat ur Inazo Nitobes bok:
”Money and the love of it being thus diligently ignored, Bushido itself could long remain free from a thousand and one evils of which money is the root. This is sufficient reason for the fact that our public men have long been free from corruption; but alas! how fast plutocracy is making its way in our time and generation.” (Detta skrevs 1905. Min kursivering. Jag skulle också byta ut ordet “money” mot “counting”)
Filosofiskt Initiativ vill dra uppmärksamhet från den ständigt beaktade Y-axeln och dess frågor Vinst eller förlust? Hur mycket? Hur många? Och hur snabbt?? – till den förbisedda X-axeln och dess frågor Harmoni eller korruption? Vad är allmänintresse, vad särintresse?
Ladislaus Horatius (16 augusti 2010)