web analytics
De problematiska orden

DE PROBLEMATISKA ORDEN

“Märk världen” heter en tänkvärd bok av Tor Nörretranders. Själv vill jag säga: Märk orden.

Blunda en minut och tänk er en värld utan ord. Det är nästan omöjligt. Världen skulle se väldigt annorlunda ut om tingen och människorna inte hade namn och beteckningar.

Hur skulle vi förstå varandra? Med telepati skulle det vara lätt men annars svårt – särskilt om vi ville uttrycka abstrakta,avancerade idéer.

Ord spelar olika roller för olika människor, kulturer och domäner.

Vissa har en enorm tilltro till orden. I den franska kultursfären hittar vi en nästan manisk upptagenhet med ordens exakta innebörd och valörer. Från Frankrike kommer också det mera cyniska “Ord är till för att dölja tankar”.

Själv anser jag att ord är begränsade men att detta inte är någon ursäkt för att ge upp och inte använda dem så bra som möjligt.

Men vad betyder ordet “bra”? Olika saker i olika domäner (livssfärer).

För mig som filosof handlar “bra användning av ord” om tydlighet och orientering. Äpplen är inte = päron, norr är inte = nordost, var är inte = vart, framsteg är inte = utveckling.

Ordvakenhet fungerar som en kompass, åtminstone i den del av världen som kan verbaliseras (och den är ganska stor).

I politik däremot är “bra användning” ofta en simpel fråga om popularitet. “Bra” ord ger många väljarröster. Saken handlar förstås inte bara om enstaka ord utan om större enheter: sentenser, argument, “ställningstaganden” och politiska “linjer”.

Men även när vi höjer blicken från det lilla ordet till det stora språket är det viktigt att titta på smådelarna och dröja vid orden som atomer, brickor i det politiska spelet. Detta spel liknar den lek som uttråkade konferensdeltagare brukade roa sig med under de glada IT-åren: floskelbingo.

Studera gärna dessa två sidor för att bli hemmastadd i flosklernas underbara värld.

Sådant ordlego är väldigt vanligt i politik och man kan lugnt säga att dessa ord tjänar just som rökmoln som ska dölja tankar. Eller frånvaro av tankar.

“Människan vill bedras” är ingen allmängiltig sanning. Vi vill inte få för lite växelpengar tillbaka på torget, och beställer vi hem en Pizza Grande vill vi inte få varm korv.

Men det är precis detta som händer gång på gång i politiken! Vi får för lite växel och en varm korv. (Kan man verkligen förvånas över politikerförakt och politikleda?)

Nej, i politik har vi inte så mycket emot att förföras och bedras. “Ljug något vackert” är titeln på en ungersk popsång; det kunde också vara mottot för politikens domän.

Beklagligtvis leder ordens större oklarhet ofta till politikerns större popularitet.

Det är naturligtvis inte bara politiker som använder språket på det här sättet. I kärlek och reklam är allt tillåtet. Annonser handlar till stor del om att förföra och bedra. [Reklam för Telia: "Telefonkort - ett sätt att mötas". Eller att slippa mötas...?]

Och tittar man riktigt nyktert på 68-revoltens slogan “Fantasin till makten” märker man att… det inte är meningen att man ska titta nyktert på den.

Vilken fantasi talar vi om? Sentimentala drömmar om att bli en “stjärna”, dagdrömmar (som är ständigt närvarande i vårt psyke), sexuella fantasier (det kunde vara intressant), eller en Stravinskys eller Rimbauds kreativa fantasi? Ingen vet. Det kan vara vilken fantasi som helst.

Och vilken makt talar vi om? Makt över oss själva, över andra, eller om att Fantasipartiet ska in i riksdagen? Ingen vet vilken makt som åsyftas.

Däremot förstår väl alla att fantasin inte är vid makten. Eller gör vi…? Själv tror jag att det är just fantasin (fantiserandet) som sitter vid makten, som är kung i människans värld.

“Men – då blir ju denna slogan helt meningslös?”

Just det. Den säger egentligen bara “Det är himla fint med fantasi…”. Men en sådan slogan skulle inte ha avsedd effekt.

“Vilken då?”

Den man eftersträvar med grumliga slogans och slagord: upprördhet, indignation, vrede och enig handling i en viss given (dikterad) riktning.

Ladislaus Horatius