Frågan om samhällets eller Storebrors (numera Storemors) kontroll och bevakning av medborgarna – som ofta betraktas som osnutna barnungar – är en viktig politisk fråga. Det finns mycket att säga om den.
Här en YouTubefilm.
Och här ett kåseri, publicerat i Uppsala Nya 6 maj 2009. (Notera stycket som börjar “Atmosfären blir unken…”. När man talar om politisk korrekthet står han (hon!) i farstun.)
STOREMOR SER DIG!
George Orwells roman 1984 skrevs 1948. I mer än tre decennier grubblade vi över om den skulle slå in. Så kom då ödesåret, jag minns det bäst för Stevie Wonders hit ”I just called to say I love you”.
I dag finns storebrorstendenser här och där men dystopin blev aldrig verklighet. Möjligen var det boken som räddade oss; genom att begrunda risken neutraliserade vi risken.
Men fokuseringen på Big Brother gjorde oss blinda för en annan figur som smög omkring i kulisserna. I skydd av skuggorna växte hon till sig och numera är det hon som bestämmer var skåpet ska stå.
Just det, hon.
Big Brother är en fadersfigur som äter lögn och andas propaganda. Övervakningskameran är hans nervsystem. Men mot det värsta hos fadern får vi också ställa det värsta hos modern.
Tänk er en jewish mother, storlek XXL. Big Mother. Hon vill oss väl, ack, hon vill oss så väl att hennes kram nästan mosar våra revben.
Denna kollektiva ”storemor” drivs av en perverterad moderlig impuls. Här finns ingen öm kärlek, däremot MASSOR av ”omtanke” i form av oro, rädsla och paranoid överförsiktighet. Hon vill inte att vi ska såra varandra, och inte oss själva heller.
Men vad är det för fel på det? Är inte detta underbart?
Nej, för Storemor är ingen vanlig morsa med sunt förnuft. Hon har global räckvidd och klemar bort hela kulturer och samhällen. Medan lilla mamma skämde bort oss med pussar och presenter använder Storemor grövre artilleri: lagar och förbud.
När rakryggade militärer vrålar ”Bajonett på!” viskar Storemor ”Bälte på… Annars!!”
Förr räckte det att hålla byxorna uppe med ett snöre. Numera ska både barn och vuxna bära bilbälte. Och cykelhjälm. Och knäskydd. Och helst tandskydd också.
Själv cyklar jag med halmhatt och vägrar använda bilbälte i långfärdsbuss. Det är fint med valmöjligheter, men tvång är väl inget fint, mamma?
En annan av Storemors påfund är politisk korrekthet. Impulsen är sympatisk: att inte såra andra. Låt oss inspirera varandra till tolerans och ickevåld. Men lagar om att man inte får säga det man tänker ÄR ett slags våld.
Atmosfären blir unken när man tänker ”jävla nigger” men måste säga ”afroamerikan”. Mamma, du sa ju det var FULT att ljuga! [Detta stycke redigerades bort av UNT.]
Men Storemor föredrar hjärtats lögn framför munnens svordom.
Det räcker inte med bilbälte och munbälte heller, nu vill Storemor införa ögonbälte också och göra det brottsligt att titta på vissa bilder.
Det är helt i sin ordning när mamma förbjuder barnet att se en grym film; hon känner sin unge. Men Storemor vet ingenting om oss, ”tittförbud” är bara ännu ett försök att, i bästa välmening förstås, infantilisera vuxna och återinföra aga som pedagogik.
Människans nivå och moral bestäms inte av vad hon ser utan vad hon tänker och känner i hjärtat. Det fattar varje amatörpedagog, men inte Storemor.
Det börjar bli dags att starta VRIS, för de vuxnas rätt att vara vuxna. Bälten för bilar, bussar, mun och ögon. Vad kommer härnäst? Obligatorisk rullator så man inte ramlar och slår sig?
1984 blev kanske inte inställt, bara försenat och könsopererat.
Signalement
Hur känner man igen Storemor? Var uppmärksamma på följande varningssignaler.
- Storemors hejdukar talar ofta, och alltid varmt, om Barnen. Notera hur ofta Barn betraktas som första klassens, vuxna som andra klassens medborgare. Alla möjliga dumheter, grymheter och orättvisor mot vuxna rättfärdigas med kärlek till barn.
- Välgrundad försiktighet övergår omärkligt i överförsiktighet och paranoja. Att man förr tog risken att få i sig cigarettrök på krogen låter i dag nästan osannolikt. Att man förr kunde åka cykel utan cykelhjälm eller buss utan bilbälte blir allt svårare att tänka sig.
- Gårdagens enkla öppenhet kallas numera “mod” eller rentav “dumdristighet”. Om du svarar i telefon utan att först se efter vem som ringer, eller går hemifrån utan mobil, är du i dag en äventyrare.
- “Slå först, fråga sen” brukade vara busars logik. Numera är det hela samhällets. Du är misstänkt tills din oskuld bevisas (om den nu kan bevisas). Vi ska nog kunna gräva fram någon skit om dig också, var så säker.
- Terroristnoja är oftast spelad terroristnoja. “Du måste ju fatta att du inte kan ta med dig din farliga Coca-Cola på flygplanet! Dels fräter den sönder dina tänder, dels stöttar du kulturimperialismen, dels kan flaskan vara ett maskerat massförstörelsevapen (Molotov-Cola). Ge hit så ska jag dricka upp den åt dig.”
- Ordet “risk” används 1) som något man kan undvika (knappast) och 2) som något livsfarligt (sällan). Tänk på Barbro Hörbergs sång: “Det är livsfarligt att leva, man kan faktiskt rentav dö.”
- Ordet “värna” används i tid och otid. Små människobarn är sårbara och försvarslösa, men de blir stora, och vuxna, genom att möta utmaningar, svårigheter och faror. Det som inte gör dig starkare dödar dig. Långsamt. Trygghet är granne med koma.
- Den giftiga ormen förväxlas, nästan med vilje, med det harmlösa repet. Reflexer, förhastade slutsatser om fara, föredras framför sansad reflektion. Kort stubin smäller högre, och snabbare.
Storemors ordspråk
Det är stort att vara modig men större att vara rädd.
Hellre än misstänkt i finkan än tio skyldiga i skogen.
En rädd medborgare är en bra medborgare.
Gud hör inte bön, men det gör signalspaningen.
Lugn, vi har vidtagit alla möjliga och omöjliga säkerhetsåtgärder.
Den som har rent mjöl i påsen behöver inte frukta mjöldryga.
Håll dig i skinnet så du inte blir skinnflådd.
Tyranni – för säkerhets skull.
Tro, hopp och avlyssning.